Tack för dom har 9 åren. Sen gick dörren fast.
Flytten
30 JulFlyttlådor överallt, hushållet TOTALT upp och ner.
I dag flyttar M. För tillfället tror jag det är jag som tar det hårdast. Barnen är mest ivriga och väntar tills nästa vecka då dom får bo hos pappa i deras nya hem. M hinner knappast tänka på nåt annat än flytten, vilka lådor som skall vart och vem skall bära vad och har han kommit i håg allt väsentligt.
Jag har det svårt, för allt som har gjort vårt hem till personligt verkar vara M:s saker. Tillexempel, den meters stora klockan som prytt vår fond vägg. Den köpte jag M i julklapp, den tar han naturligt med sig. En gammal mjölktunna från Täckter, den köpte jag honom i födelsedagspresent. En gammal Hartvall limonad-låda från hans släkthem som jag haft mina tidningar i. Men det som känns svårast är den lilla lilla handen i gips som är tryckt av lillan som ca.2 åring, som jag sen ramat in i en vit ”låd ram”. Den fick han i farsdagspresent. Nåt finare en den lilla handen är svårt att hitta.
En annan sak som kör mig till vansinne är datorn! Dator är M:s. Min råkade en liten prinsessa fälla saft över och den gick inte att fixa. Så jag blir utan internet. Hur skall de gå till?
Barnens X-box och TV med VHS flyttar med M. Jag visste ju om allt det här, men när jag ser hur opersonligt och tomt det blir här, känns det som om jag skulle villa krypa ner under täcket och inte stiga upp.
En liten tröst är att jag har en vän som lovat komma och hjälpa mig måla om mina smutsigt vita väggar. Han skall också borra hål så jag skulle få upp lite konstverk här och där. Inte för att jag inte själv skulle kunna borra hålen, men jag har inte kraft att komma igenom den hårda betongen…
Men nu måste jag rycka upp mig. Jag tvättar ansiktet, tar kidzen och sticker till köpcentret och handlar… Kanske hittar vi en glasskiosk på vägen
Etiketter:flytta i sär, känslovärde
27 Jul
Let me hold you for the last time
It’s the last chance to feel again
But you broke me, now I can’t feel anything
When I love you and so untrue
I can’t even convince myself
When I’m speaking it’s the voice of someone else
Oh, it tears me up
I tried to hold on but it hurts too much
I tried to forgive but it’s not enough
To make it all okay
You can’t play our broken strings
You can’t feel anything
That your heart don’t want to feel
I can’t tell you something that ain’t real
Oh, the truth hurts and lies worse
How can I give anymore
When I love you a little less than before?
Oh, what are we doing?
We are turning into dust
Playing house in the ruins of us
Running back through the fire
When there’s nothing left to say
It’s like chasing the very last train
When it’s too late, too late
Oh, it tears me up
I tried to hold on but it hurts too much
I tried to forgive but it’s not enough
To make it all okay
You can’t play our broken strings
You can’t feel anything
That your heart don’t want to feel
I can’t tell you something that ain’t real
Oh, the truth hurts and lies worse
How can I give anymore
When I love you a little less than before?
But we’re running through the fire
When there’s nothing left to say
It’s like chasing the very last train
When we both know it’s too late, too late
You can’t play our broken strings
You can’t feel anything
That your heart don’t want to feel
I can’t tell you something that ain’t real
Oh, the truth hurts and lies worse
So how can I give anymore
When I love you a little less than before?
Oh, you know that I love you a little less than before
Let me hold you for the last time
It’s the last chance to feel again
Byråkrati, byråkrati, byråkrati, byråkrati….
25 JulI dag har vi varit ill socialen och rett ut hur vi skall göra våra ansökningar i fortsättningen.
Vi ansökte om att få garantihyran till mannens nya hem betalt via dem, de skulle fixa sig. Vi ansökte också om att få sängar och madrasser till barnen till deras rum hos pappa. Hem till mig behöver jag en mikro och en dammsugare, socialtanten trodde att det skulle fixa sig.
Sen berättade hon att vi båda (min man och jag) har för höga hyror på våra lägenheter och att dom i längden inte skulle kunna ta hyran i beaktan i våra ansökningar.
Hon sade att vi också måste beställa tid hos barn ombudsmannen för att göra skriftliga beslut om omvårdnaden om barnen. De känns konstig. Vi hade ju från första början bestämt att barnen är vecka vecka hos oss och att vi skall ha gemensam vårdnad. Men social tanten ansåg att vi ändå bör göra skriftliga kontrakt.
Ohhoh! All byrokrati-skit.
I morgon måste vi fara till magistraten och skriva under papper att sonen flyttar till pappers med sin far. Där behövs bådas underskrift, så vi hamnar åka buss en timme till andra sidan stan för att ge vår namnunderskrift och en timme tillbax båda två.
Sen skall vi till ett annat ställe för att skriva om hyreskontraktet på vår nuvarande lägenhet i mitt namn. Och där behövs vi också båda.
Nu är det sen FPA kvar och kriget med dom, men de måste jag reservera en hel dag till, för att kunna dra fram alla konstiga bifogningspappar och blanketter och kontrakt och bevis… osv osv. vi tar de en annan dag.
Men, jag förstår INTE hur en arbetande människa kan skilja sig… När hittar dom all tid att flyga och flänga runt halva världen för att fixa byråkratin?
Etiketter:Byråkrati, kontrakt, magistrat, socialverket
